Det går upp o det går ner - med känslorna utanför kroppen

I morse läser jag ur 56 kg:s blogg för min man:

"Just nu så är jag så himla trött på oredan och kaoset och jag fick ett litet bryt i går, grät i fyra timmar!

Lyssnade på Annas föreläsning om signalsubstanser (ingår i vår stresscoachutbildning) och poletten gick ner i varför jag varit så låg ända sedan jul – jag mår verkligen inte bra när allt är grått och trist och det är för lite roligt som händer och för mycket trista to-dos, slentrian och tristess.

Jag behöver kickarna i livet för att vara mitt bästa jag.

Jag mår ju bäst när livet rusar på! Släng in renoveringsstök på det och jag bryter ihop haha! 

Smsade med fina Anna som skrev något så fint så jag grät en skvätt till: – Din hjärna är magisk, vi ska bara ta dig ur motorstoppet!

Grät ut hos Vickan, Malin (Fnulan), Daniel och mamma också, är så glad att det finns de som lyssnar och förstår när man inte alltid är sitt vanliga sprudlande jag! Även Mats fick jag pratat med idag.

Jag har alltid känslorna utanpå kroppen. Mår jag bra så mår jag bra och det undgår ingen, likadant med när jag är lite låg."

När skrev du det där? frågade han... Ja det kunde varit jag..Jag blev så glad när jag läste det, inte för Åses skull men för att jag inte är ensam!! Ibland känns det som att det BARA är jag i hela världen som hatar vinter men det är det inte! Jag har faktiskt själsfränder på jobbet som tycker likadant o så nu Åse! 

Idag lyfte det ändock lite, trots nollgradigt och snöglopp hela dagen. Jag  o mannen åkte tillsammans till jobbet och fick då tid till att äta lunch tillsammans på Greek grill. Kycklingfilé, kebabkött, tsatsiki o grönsaker, inte alls  helt fel!

När vi äter lunch tillsammans blir det nästan alltid lite efterföljande shopping, idag på Eurosko, då med fokus på shopping åt mannen. Idag fick jag äntligen övertalat honom att köpa ett par nya skor (jag tror att han gått med samma skor 365 dagar om året i minst 3 år nu🙈). Som tur var så var det lite kö i kassan så även jag hann med att hitta ett par skor på REA för halva priset som jag slängde fram på disken så att han fick betala även dem. 2 par skor, ett par dam, ett par herr, båda storlek 40😂. Lite lustigt faktiskt.

Idag för 3 år sedan låg vi i solen på Gran Canaria. Idag om 2 veckor sitter vi på planet till Spanien, till vår egen plats i solen. 2 veckor känns ändå inte så avlägset. Det är snart, det kommer att gå fort.

Idag fick jag även ett trevligt samtal som gav mig hopp. Jag firar alltid saker o ting i förväg så ikväll firade vi lite med pizza o vin.

Det är många trevliga minnen som dyker upp på Facebook. Utöver minnet från Gran Canaria så dök även den här bilden på Molly upp. Det var dagen då hon sprang upp på garagetaket och kutade omkring som en galning och jag stod nedanför o grät då jag var rädd för att hon skulle ramla ner o slå ihjäl sig. Jag minns även att hon hoppade rakt ut o över till grannens garagetak (sadeltak...)  o sprang omkring innan hon hoppade tillbaks igen o slutligen klev ner för trapporna. Puh...

Idag skrev Åse återigen något som jag helt o hållet känner igen mig i:

"Jag är en sådan som alltid ser glaset som halvfullt och inte halvtomt. Jag blir väldigt lätt provocerad av de som ser det tvärt om – och jag har dessa människor näääära (ingen nämnd 😅❤)

Men sån är jag! Jag har nära till känslor och kan inte ljuga ihop en fasad.

What you see is what you get liksom. Däremot så är det ju så att ni som läsare får se MINA uplifters, mina guldkorn, men jag försöker även dela med mig av det som inte alltid är guld och gröna skogar här i bloggen men klart att det blir ett filter, sen å andra sidan så vet jag att ni är intelligenta nog att förstå att bloggar så klart inte är en dagbok över ens liv utan en klippbok där vi som författar delar med os av utvalda delar ;)

Däremot är det skillnad på att visa det som man tror är inspirerande mot att vara förljugen och försöka visa upp en falsk fasad."

Jösses vad lika vi är o jösses vad klokt hon skriver!